Balansakten FIRE - del 2

Som så ofta när jag skriver inlägg rusar tankarna. De flesta kommer nog ner på pränt men en del glöms bort under skrivandet. Det sägs ju att det är en konst att skriva och visst måste det väl vara så?

I alla fall, några tankar och observationer glömdes bort eller missades (låter bättre) i första delen i inlägget Balansakten - FIRE.

Jag nämnde att jag aldrig tidigare tänkt så mycket på och kring pengar som nu. På framtiden och annat. Tankarna snurrar i stort sett under hela den vakna tiden, tur att jag har mycket att göra på mitt jobb så att jag kan få någon ro ibland! I vilket fall, det som varit extremt jobbigt under FIRE resan hittills och som tyvärr lär fortsätta är viljan att hela tiden köpa mera. Jag vill liksom springa före hjulet ibland och skynda på för jag vill ju i mål. Det är likadant alltid med mig, tålamod har jag i massor men ändå ibland så vill jag liksom bara komma till ett avslut. Ett avslut som dessbättre inte innebär att genvägar kan tas och att bara att komma i mål blir ett godkänt. Mitt jobb handlar om långa uppdrag där en snigels framfart ibland kan kännas som snabb i jämförelse. Det tar inte bara veckor eller månader, nej oftast år tar det innan ett projekt är klart om det nu egentligen någonsin blir det. Jag har med andra ord utmärkt träning i att hålla ut på mitt jobb, vilket ju precis är vad som också krävs för att nå FIRE. En del människor skulle antagligen aldrig orka med ett sådant jobb och även jag kan ibland känna att fy vad skönt det skulle vara att ha ett jobb där uppgiften är klar på fredag samma vecka eller fredag nästa månad eller nåt. FIRE är ett krävande långtidsprojekt där ingenting är säkert precis som på mitt jobb, det kan ju faktiskt gå käpprätt åt skogen efter något år in i projektet och det helt enkelt läggs ner då kostnaden har blivit för stor i förhållande till estimerad vinst alternativt att det stötts på problem som inte visat sig ha en godtagbar lösning eller kanske ingen lösning alls...

FIRE resan har för mig inneburit massor med köp, ständiga köp och ytterst få sälj. Jag pratar alltså aktier/fonder nu. Ibland har kontona varit på gränsen till nollade innan lönen kommer och det har aldrig hänt förut. Har fått känna på hur det känns att längta tills nästa lön, jag gör det snart varje månad numera... Att ibland ha tömt kontona så hårt att endast några ynka tusenlappar återstår är smärtsamt, hemskt och direkt obehagligt.

Det är med andra ord en väldigt lång, svår och prövande resa att försöka att nå FIRE. Det bör väl tilläggas att mitt mål är att nå FIRE status långt innan jag fyller 65 eller 75. Om strävan mot FIRE ska ge nåt på riktigt tillbaka så måste målet nås långt innan 65 år fyllda. Givetvis kan det ju även vara väldigt trevligt och kanske nödvändigt att inför 65 års dagen eller nåt ha säkrat en fin och hyfsat passiv extrainkomst men för mig räcker det inte. Den både långa och krävande vägen enligt mig känns ibland nästan som en total motsats till vad många tycks hävda, det är ju enkelt ja nästan busenkelt och vem som helst kan göra resan. Tjenare, eller hur?!... Nej, sannerligen kan inte vem som helst göra denna resa. Den kräver faktiskt enligt mig väldigt mycket av den/de som gör den och de flesta måste nog gå en bra bit utanför sin komfortzon. Jag förstår inte riktigt mig på de som väljer att leva som kyrkråttor heller, livet vet ju ingen när det kommer att ta slut så det är nog rätt bra att försöka att få ut så mycket man kan av det medans det är här. Covid-19 har nu drabbat en jag avlägset känner, hen (hm, hatade detta ord i början men det är faktiskt ett grymt bra ord tycker jag) är i samma ålder som mig själv och inte långt ifrån mig geografiskt sätt. Covid-19 är obehagligt läskigt tycker jag...

Ibland förundras jag över de positiva tongångarna som ibland råder då nya i FIRE gamet pratar om ränta-på-ränta (nej, det var nog sannerligen inte alls Einstein som myntade detta till världens åttonde underverk, har inte hittat ett enda bevis för detta påstående som dyker upp lite varstans) och när diverse grafer och tabeller stolt visas upp med tidshorisonter på 30-50 år. Det är ju liksom så enkelt:

spara 1000kr per månad och med 7% årlig avkastning så efter 40 års sparande och väntande har du runt 2.5mkr. Frestas inte att använda pengarna bara...

För egen del som är 40+ så kan nog 40 års ränta på ränta typ kvitta för mig. Klart att om du är 20 år och verkligen tror att inte livet under de kommande 40 åren kommer att föra med sig diverse saker som kommer att tvinga dig att använda en del av ränta-på-ränta kapitalet så ser det väl alldeles utmärkt ut. De flesta vet dock att livet inte riktigt ser ut så.