Armkrok in i fördärvet?

 Scanias gamle VD Leif Östling och numera ordförande för Kommissionen för skattenytta hade ett debattinlägg i förra lördagens DI med rubriken:

"Politik och näringsliv riskerar att gå armkrok in i fördärvet"

Oftast när Östling uttalar sig instämmer Kalkyl. Han känns som en av de där sista vettiga och som dessutom vågar gå emot strömmen i ankdammen och uttalar sig, oftast i stil med hur Kalkyl själv skulle uttalat sig. 

En läsvärd debattartikel och i korta ordalag går den ut på att riskerna framöver är överhängande och att saker kan gå rejält fel, särskilt lyfts storsatsningarna i norra delarna av landet och då främst med Hybrit och H2 Green Steel. Två jättesatsningar som saknar motstycke och som fullt utbyggda kommer att sluka uppskattningsvis runt 70 TWh, d.v.s ungefär halva Sveriges totala elförbrukning idag... Varifrån elen egentligen ska komma vet ingen men att den kommer att finnas det vet de, bergsäkert dessutom. 

Nyligen blev en rapport färdigställd:

Hybrit och H2 Green Steel – döms ut av forskaren och nationalekonomen Magnus Henrekson i en ny rapport. I rapporten, som har finansierats av flera tunga finansprofiler som Christer Gardell och Carl Bennet, drar projektledaren Henrekson slutsatsen att H2 Green Steel är en ”dålig satsning ur samhällets perspektiv”.

Ett tema dagens "storskaliga satsningar" ofta har är att de kräver väldigt mycket satsningar, med andra ord massor med miljarder, massor med andra stöd i form av diverse subventioner (mark, bostäder o.s.v.). I stort sett aldrig hörs det talas om att bygga industrier och verksamheter så som de som byggt dagens svenska välstånd: genom genomtänkta, långsamma och medvetna satsningar där kunnandet byggs upp allteftersom och då möjliggör uppskalning och därmed förhoppningsvis också en alltmer lukrativ verksamhet. Framtida ABB eller AtlasCopco ska helst byggas på 2-3 år, att både ABB och AtlasCopco tog ungefär 150 år av utveckling för att nå till dagens företag glöms förstås helst bort...

Nej, nej, idag gäller för dagens "ledare" att alla miljarderna helst ska vara på plats innan varken elström, arbetare, bostäder och annat finns på plats. I framtiden kommer det förstås att bli väldigt lyckosamt och lukrativt, ja där på den flotta och färgglada 50-sidiga powerpointpresentationen!...

Östling tar upp att Kommissionen för skattenytta kommit fram till och publicerat rapport om att offentliga upphandlingar kan effektiviseras med omkring 100 mdr! Men ingen vill göra det. De som sköter upphandlingarna har inget för att effektivisera och om de så gör minskas bara deras kommande årsbudget! Detta har Kalkyl sett i praktiken på ett flertal avdelningar och företag, just att om budgeten underskrids bantas kommande års budget... 

Östling tar upp kostnaderna för elproduktion, vindkraftverkspark kostar omkring 60 mdr att uppföra och livslängden är cirka 20 år. En kärnkraftsreaktor kostar ungefär samma, 60 mdr alltså, men har en förväntad livslängd på uppemot 80 år. D.v.s är vindkraft ungefär 4x dyrare än kärnkraft redan efter att endast livslängden tas med i beräkning. De negativa miljökonsekvenserna av kärnkraft är hyfsat kända och förutsatt att ingen härdsmälta inträffar klart hanterbara. Med vindkraft både till lands och till havs finns många okända miljökonsekvenser och dessutom många kända: svårt/omöjligt/icke lönsamt återvinna rotorbladen, växellådshaverier med utbyte i förtid, massor med ton av insekter som dödas och samma med fåglar, buller, ljusfenomen (vandrande skuggor) och till havs vet vi än mindre om påverkan på det marina livet.

Slutklämmen från Östling är:

"Så låt oss inte rusa iväg. Det finns tid för eftertanke; tid att förankra även med dem som vill att alla nya utgiftsökningar skall föregås av en tydlig analys av skattenyttan"

och detta som kontrast till alla rop ifrån näringslivet som vill se mer satsningar ifrån regeringen, som vill se ökad skuldsättning och som vill se riktade stöd till än det ena och än det andra mer eller mindre ömmande området och där allt borde skett redan igår utan konsekvensanalys.