Riskbanken - ifrågasättande

 Under den 24 månader långa och, för väldigt många, plågsamma räntehöjningsfasen, 220504-240507, var det många, ja förutom Kalkyl och denna blogg, som uttryckte mycket och frekvent kritik mot det svenska superundret. Kritiken har förstås fortsatt även sen räntesänkningsperioden inleddeds där efter 240508 då äntligen den första sänkningen på "snabba" hela 25 punkter gjordes. Missa inte ironin i "snabba" för ingen tycker nog att 25 punkters förändring är värst snabb även om superundret själva uttryckte på mötet 240925 att de nu agerar snabbt (efter att ha klarat av 3*25 punkters sänkning på 4 månader). 

• Det finns ingen hjältegloria att sätta på superundret som helhet eller på dess chef Thedéen, det var en synnerligen simpel uppgift att strypa inflationen genom användandet av +400 punkters räntehöjning. I stort sett borde vem som med något ekonomiskt sinne klarat detta
• om lite mer tålamod hade uppvisats hade inflationen till största delen troligtvis sjunkit av sig självt då den skapades av massiva penninginjektioner och energibrist samt en krigsstart

Nåja, vi lämnar "snabb" åt enskild och individuell bedömning. 

SBABs chefsekonom Robert Boije hade en debattartikel i ett DI nummer i dagarna (minns inte datumet). Boije har sällat sig till skaran som inte är imponerade av superundret. Enligt Boije agerar superundret:

• för långsamt och hela tiden i efterhand
• prognoserna är dåliga och saknar sammanhängade och komplett insyn och förståelse för vad som skett och sker med inflationen (läs: orsak och verkan)
• ensidigt (och felaktigt) fokus på inflationsmålet allena (här uppmanas eget tänkande vad som menas mer övergripande)
• agerat för aggressivt under höjningsfasen
• agerat för passivt under sänkningsfasen (ja i vilken vi bör anta vi befinner oss i nu)

Ja Robert Boije, Kalkyl är ingen chefsekonom, varken vid SBAB eller någon annanstans, men vi är alldeles överrens! 100% överrens!

Boije samt många andra hoppas att superundret drar till med (läs: "tvingas till") ännu en "historiskt största sänkningen på 10 år med 50 punkter" redan om en dryg månad, d.v.s -50 punkter 241219. Superundrets tramsande har inte imponerat under höjningsfasen och imponerar tyvärr inte heller under pågående sänkningsfas. Sänkningshastigheten är för långsam och den förstör onödigt mycket, konkursar för många företag och riskerar än värre bekymmer på sikt. Var är aggresiviteten och paniken superundret uppvisade under höjningsfasen, ja även den totala ignoransen av superundrets förutsägbarhet och trovärdighet (vilka båda sänktes till 0 av superundret självt) som numera betonas särskilt mycket? Kanske inte alls långt borta faktiskt, paniken är under tilltagande då det mesta går fel och dåligt och i synnerhet när inflationsmålet sen länge underträffats, ja eller överträffats, beroende på hur man vill benämna spektaklet.

"Förståsigpåarna" kan sluta fundera på varför inte konsumtionen tar fart, folk i Sverige är inte dumma i huvudet och önskar se reella positiva plånbokseffekter av:

•  räntesänkningarna
• TIDÖ partiernas jobbskatteavdrag
• uppjusterad brytgräns

Folk vill ha fakta och inte spendera på löften, vi har tröttnat på fantasier, löften och på er i stort. Förstår eliten? Eller är det för svårt att förstå?