150,000 i ackumulerad utdelning

Kalkyls Pengamaskin har nu genererat hela 150,000 kr i utdelningar till sin stolta ägare!
Där satt den!

Det känns väldigt roligt att äntligen kunna ticka av denna milstolpe trots de svåra tiderna vi nu genomlider. Det går naturligtvis mycket långsammare att ticka av milstolparna nu med alla indragna och framskjutna utdelningar men känslan av att göra det är precis lika bra ändå! Som jämförelse kan jag nämna att preFIRE tiden så drog jag in ca 5000 kr/år i utdelningar efter skatt. Med 5000 kr/år skulle det tagit ca 30 år att nå 150,000... Jag började räkna mina utdelningar fr.o.m, år 2015 och jag räknar att FIRE resan startades 2018 vilket innebär att ca 15 tkr kommer från preFIRE.

April avslutade med 10,207 kr i erhållna utdelningar (netto). Antalet erhållna utdelningar summerade till 14st mot prognosens 30st...

April avslutade med ytterligare 2 st härliga utdelningar, det var från Atlas Copco som jag räknar till en av mina klenoder i portföljen samt Bank of Nova Scotia. Båda bolagen är inga direkta nykomlingar utan har båda två varit igång i 100+ år, ja båda snart minst 150 år, och genererat pengar till sina ägare.

• Atlas Copco: grundades år 1873 så klenoden Atlas har varit igång i hela 147 år (!!!) men får ändå räknas som det yngre (!) syskonet i denna skara om de två bolagen som delade ut idag.
• Bank of Nova Scotia: grundades år 1832 vilket innebär att denna klenod har varit igång i smått otroliga 188 år (!!!)

Atlas Copco sjönk också rätt ordentligt som det mesta annat och runt 286 krs gick jag in i detta fantastiska bolag. Jag har varit och är ägare i Atlas Copco via Investor men nu såg jag min chans att även komma in som direktägare till ett hyfsat pris. Kursen idag vid detta skrivande står på 313 krs. Denna första utdelningen år 2020 var på 3.50 krs mot 2019 års aprilutdelning om 3.15 krs vilket motsvarar en rejäl höjning om +11%. Antar att Atlas Copco ska dela ut ytterligare 3.50 krs i oktober men det återstår ju att se. Det har nästan blivit som ett slagord nuförtiden: det återstår att se

Det gäller att ta vara på glädjestunderna som infinner sig då jag tror att vi har mer problem att vänta framöver. Som investerare med lång horisont så fortsätter jag att exekvera enligt min plan. Börsens svängningar kan ändå ingen i längden tajma rätt, det blir som det blir liksom.

2.8 mkr - 2:a gången

Idag gick portföljen över, för andra gången, 2.8 mkr och det måste som vanligt uppmärksammas med ett litet inlägg!

Då det varit riktigt bistra och omskakande tider under en längre tid är det extra roligt att kunna skriva ett sådant här inlägg! Det finns ännu en anledning till inlägget och det är att portföljen har dopats ordentligt under nergången, jag investerade ganska mycket under börsnedgången och därför är det inte längre samma portfölj som har nått 2.8 mkr. Jag ligger alltså fortfarande en hel del back även om det börjar att ljusna betydligt. Då många inköp gjordes under hektiska och psykologiskt jobbiga dagar så har belåningen åter ökats. Jag reallokerade i mina tillgångar och det var rejäla belopp som skyfflades in under nergången. Om dessa belopp skulle räknas ifrån ligger alltså portföljen fortfarande back, det måste den ju naturligtvis göra eftersom då förra gången 2.8 mkr nåddes, 2020-02-19, stod OMX30 i 1902 och idag, 2020-04-29, när det ånyo nåddes står OMX30 i 1599 när detta skrivs. Det slumpade sig så att när jag gjorde avläsningen (gäller att sno på innan OMX30 åter faller) så låg portföljvärdet exakt på (med 4 värdesiffror) samma värde som förra gången vilket var 2.802 mkr, osannolikt men 100% sant! Arbetsvärdet har stigit betänkligt (beror ju på ökad belåning).

Jag redovisar siffrorna som rådde 2020-02-19 inom parentes nedan:

• 2020-04-29 (2020-02-19)
• OMX30 på 1599 (1902)
• Portföljvärde 2.802 mkr (2.802 mkr) 
• Arbetsvärde 3.260 mkr (2.968 mkr)
• Buffert 50 tkr (22 tkr)
• Belåning 14.0% (5.6%)

Jag skrev så här 2020-02-19:

Äventuellt spräcktes någon slags psykologisk gräns när börsen både nådde och gick över OMX30 indexet på 1900.

Det var nog precis det som hände och sen tog det inte lång tid innan vi seglade ordentligt söderut (nedåt) med Covid-19 som första drivfaktor och vinsthemtagningar som den andra.

Ett av de roliga inköpen var tyska Allianz som sjönk under lång tid och gick från 230 euro/st ner till 120 euro/st, då slog jag till och nu idag ligger den på 174 euro/st. Jag köpte först 10 st men 20 minuter senare eller nåt ägde jag 20 st. Jag hade haft Allianz under lupp i nästan 2 månader innan detta tillfälle uppenbarade sig, är väldigt glad att jag lyckades ta in den på i stort sett lägsta kursen.

I dag kliade det i köpfingret men jag ska försöka att låta bli fram till nästa lön, det känns väldigt skönt att åter ha en buffert att prata om. När Allianz köptes in tillsammans med en mängd andra aktier fanns inga pengar alls att tillgå och kreditenräntan gick över från 1% till 2% och sen mot 3.87%. Då gjorde jag, enligt plan skall tilläggas, lite omallokeringar och tog ner krediten igen till först 2% och sen 1% vilket helt klart känns mycket bättre.

Det var extremt tufft under den kraftiga nergången men på något vis kände jag mig trygg i vad jag gjorde eftersom jag höll mig till min grundplan. Kommer en liknande nergång igen måste jag ta det lite lugnare. Det finns fortfarande god marginal till relativt kraftiga omallokeringar ytterligare en gång men tror att jag inte ska välja den vägen.

I mitt förra inlägg skrev jag lite om att det allra tuffaste inte har handlat om varken portföljvärde, omallokeringar, skyfflande av sjuka summor pengar utan det har handlat om förändrade spelregler. Förändrade spelregler godkänns inte i något spel under pågående spel men i investeringsvärlden var det tydligen helt plötsligt ok att politikerna lade sig i huruvida företag bör/ska/få betala ut lön till sina aktieägare. Denna soppa med indragna utdelningar, inställda bolagsstämmor, halveringar av utdelningar o.s.v. har varit bland det jävligaste jag upplevt. För egen del har extremt mycket tid lagts på planering och åter planering, beräkningar fram och tillbaka, beslut har fattats baserade på de fundamenta som funnits tillgängliga o.s.v och sen så plötsligt så förändrades väldigt mycket över en natt eller två. Ett bolag köps ju in p.g.a potentiell värdeutveckling, utdelningar, utdelningstillväxt, ja kort och gott på deras förmåga att generera kapital tillbaka till investeraren, Det tog hårt och det tär fortfarande. Jag hyser ingen förhoppning alls om att utdelningar i höst ska dyka upp, blir självklart överlycklig om de så gör men...

Detta inlägg var för mig väldigt viktigt att skriva och hoppas att många andra i alla fall kan få någon glädje i det också!

Dyra månader

Jag har aldrig egentligen behövt göra en budget, det sker naturligt ändå. I alla fall har jag inbillat mig detta och troligtvis är det sant. Sen 2018, när min FIRE resa startade, har jag bokfört utgifter betydligt noggrannare än förut. Jag lever ekonomiskt men inte asketiskt, d.v.s jag unnar mig det jag behöver och vill ha utan att bre på alldeles för mycket.. Vad som framgår nu med snart 2.5 års bokföringar är ändå något nedslående eftersom månadskostnaderna är högre än jag tycker att de borde vara och de ligger inom intervallet 8600 kr till 30,500 kr, för enkelhetens skull kan vi säga att intervallet är [9000,31000] kronor.

Det är tråkigt att se dessa månader som verkligen slår i taket. En tråkig och återkommande post handlar om kvarskatt och den kan jag numera räkna med att den ligger kring 10,000 kr och som belastar april månad. Förvisso är det mer korrekt att säga att den belastar hela året förstås men poängen i detta inlägg är att det rätt ofta dyker upp surdegar i form av kvarskatt, villaförsäkring, bilförsäkring, bilskatt, barnförsäkringar och liknande. Utslaget per månad ser det inte lika illa ut och givetvis berättar genomsnittet eller ännu bättre R12 på utgifterna den riktiga sanningen.

Vad som dock har framgått efter lite studier kring kostnaderna är att det blir ofta ändå alltid några surdegar som letar sig in och höjer R12. I mitt fall har det varit nödvändiga underhållsarbeten på bostaden samt underhåll av bilen. En bil är ju verkligen ingen spargris, egentligen borde den avvecklas men samtidigt tillför den ganska mycket frihet och hjälp. Det finns en del på nöjeskontot också som kunde skippats men...

Maten är något som trots storköp och matlagning är dyrt, helt klar tycker jag att matpriserna har ökat och det har blivit mer kännbart när handlingarna slår prisrekord efter prisrekord (bra för mina Axfood aktier dock som köptes in med riktigt bra timing!).

En sak att komplettera årets resultat under Resultat sidan är skatten som betalas på ISK/KF. Det är ju den skatten som till väldigt stor del (kanske allt) förklarar varför både 2019 och 2020 år har drabbats av ca 10 tkr i kvarskatt och den får i fortsättningen tas upp under Resultat. Hittills har jag endast tagit upp förvaltningskostnaden men det en felaktig bild. Juni innebär villaförsäkring som är en dryg post ett antal sköna tusenlappar (finns de kvar tro?).

Genomgången av 2018-2019 ser ut så här:

Kommer att bli spännande att se hur 2020 kommer att se ut, har det minskat eller har det ökat? Något som definitivt har minskat är utdelningarna som kommer att ha inkasserats när 2020 är slut och med det har den härliga klättringen på antalet frihetsdagar med stor sannolikhet tyvärr gått kraftigt tillbaka. Som det ser ut nu kommer inte 2019 års utdelningssumma ens att kunna nås under 2020 vilket är ytterst tråkigt. Det går faktiskt inte en enda dag utan att jag tänker på de inställda och förminskade utdelningarna, ja flera gånger per dag återvänder tankarna till detta faktum trots att det säkert inte är nyttigt, det smärtar på riktigt och betydligt mer än ett kraftigt sänkt portföljvärde.

De inställda utdelningarna har naturligtvis påverkat strategin en del i närtid och t.ex. kommande månad kommer troligtvis inte några inköp att göras. Bufferten har istället fyllts på och jag ska försöka att låta den förbli påfylld fram till nästa månadslön och precis som vanligt längtas det därför redan tills nästa lön...

Tuffa tider, skrala tider - del 4

För ungefär en månad sedan lanserade regeringen korttidspermitteringar som ett stöd under pågående kristider.

Initialt beräknades stödet kosta 2 miljarder kronor. Den beräkningen höll inte länge och en ny prognos sade 20 miljarder (uppräkning med nätta +18 miljarder eller +900%). Tyvärr räknas det väldigt dåligt i regeringen och frågan är om särskilt många regeringsmedlemmar klarat av grundskolans årskurs 6 i matematik?

Tyvärr höll inte heller den uppdaterade kostnadsprognosen på 20 miljarder och kostnadsprognosen, eller vad vi egentligen borde kalla den, ligger nu på hela 50 miljarder!!!...

Detta innebär att de initiala beräkningarna som landade på 2 miljarder nu ligger på 50 miljarder... Detta innebär en ökning med +48 miljarder eller smått löjliga +2400%.

Alltså alla kan räkna lite fel då och då men att konsekvent räkna fel tyder på att det är något annat som ställer till det. Det är väldigt upprörande och faktiskt stötande hur mycket fel som verkar begås i alla de styrande leden. Känslan är väl mer att det är extremt sällan det går alldeles så där bra som man skulle kunna önska. Att räkna fel med 2400% är helt horribelt åt helvete, då kan man inte räkna och då kan man uppenbarligen inte heller ha förstått vad det är för förslag man lanserar vilket är ytterst allvarligt. Personer som begår så pass allvarliga fel befinner sig alldeles uppenbart på helt fel typ av tjänst eftersom de visat att de inte klarar av sina arbetsuppgifter.

Det andra problemet våra styrande verkar ha trots sådär minst 30 år i stadig degenerering vad gäller ärlighet och moral, inte har fattat att om det går att fuska så gör tyvärr majoriteten det nuförtiden. Förr var det nog mer korrekt att säga att en minoritet fuskade då både ärlighet och moral verkar ha varit betydligt högre och mer eftersträvansvärt.

För mer detaljer kring dessa tråkiga saker läs: Permitteringens pris: 50 miljarder kronor

Det är inte konstigt att politikerföraktet och uppgivenheten ökar i samhället. När personer i styrande och ledande befattningar kommer undan med i stort sett vad som helst då är det inte anmärkningsvärt med nuvarande utveckling.

Tuffa tider, skrala tider - del 3

Gjorde ikväll tyvärr en snabbscanning på dagens nyhetsskörd och som så ofta förekommande dök det upp något man helst inte vill läsa om. Det var TT Nyhetsbyrån som dök upp med den väldigt (o)sannolika rubriken:

Många vill ha del av krispaket

Tja, no shit Sherlock. Vem kunde då tro detta?

Det fortsatte med:

Regeringens krispaket till företagen kommer att bli rejält mycket dyrare än beräknat.

Nej ta mig sjutton, detta kunde väl i alla fall ändå ingen ha kunnat lista ut i förväg?

Tills idag, den 17:e april, hade ca 15700 företag fått sitt anstånd beviljat med att betala in skatten, till ett totalt belopp av 29.3 mdr kronor. Förslaget som regeringen lade fram hade räknat med maximalt 27.0 mdr. Den föredömliga och knivskarpa Magdalena Andersson (S) kontrade med:

Det är många fler ansökningar än under finanskrisen.

Undrar vad finanskrisen hade med Covid-19 att göra siffermässigt alltså...

Nyhetsrapporteringen från TT avslutade klämkäckt med:

Även permitteringsstödet väntas bli betydligt dyrare än beräknat.

Jag har haft den stora förmånen att ha haft ett flertal riktigt bra matematiklärare när väl grundskolan var ett avslutat kapitel. Sådana lärare som både lämnade ett bestående intryck och en bestående kunskapsbas. Jag har haft bra lärare inom andra ämnen också men de jag minns bäst var de inom matematik och fysik. Ett gemensamt drag för dessa lärare som de var mest måna om att lära ut var att:

• analysera problemet
• formulera vad som sökes
• ställ upp uträkningarna som krävs överskådligt
• utför beräkningarna
• rimlighetskontroll
• kontrollräkna

Ett genomgående tema nuförtiden är att allt verkar bli dyrare än beräknat. De flesta av punkterna ovan är rimligen ignorerade eftersom det redan efter en liten tid  (? orkar inte kolla hur länge det gått att ansöka)  så har kostnaden för anstånd med skatten gått från beräknade 27.0 mdr kronor till 29.3 mdr kronor vilket i procent blir "ynka" 8.5%.... Alla kan ju inte ha förmånen att få ha haft bra matematiklärare men jag tycker nog att när det handlar om stora summor pengar, hm kanske bara är småpotatis för Maggan så ingen stor sak det här, så gäller det att verkligen gå igenom uppgiften ordentligt samt att sätta ett tak för kostnaderna redan från början. Kanske har påtryckningarna på bankernas utdelningar något med detta felräknande att göra?

Uppsnappat från en dold mikrofon någonstans i Sverige

Men vad tusan, det löser sig, oroa sig inte, vi politiker (Kalkyls tillägg: inte bara S som höjer skatter eller sjabblar med stora belopp, M har ju sett till att sälja ut rena kassakor som ägdes av oss alla och generade stadiga intäkter år efter år eller C (Maud Olofsson) som jobbade hårt för samgåendet av Vattenfall och Nuon som ju blev ett av tidernas största fiasko med prislappen gigantisk) har ju alltid kunnat höja skatten eller omfördela pengar. Hm, kanske bäst vi lägger ner vården direkt efter Covid-19, den kostar förfärliga summor. Eller varför inte privatisera den, då får ju folk så mycket flera val så att de har mindre tid över att leva sina liv! Beredskapslager behövs absolut inte, Covid-19 har ju hänt så det kan vi stryka direkt. Hm, äldrevården är ju rätt dyr den med... För att då inte tala om skolorna, ungarna blir ju ändå inte mycket sämre om vi minskar ner lärartiden med säg 50% eller nåt, de verkar ju kunna surfa. Vadå, surfa? Ja, assså du vet sånt med internet och data och sånt. Tänk, redan 3-åringar kan ju fixa med läsplattor, då är steget inte långt kvar till "alla ska kunna programmera".

Shit, vad vi jobbar hårt. Nu drar vi fan till krogen och faaacebookar upp några lattjo bilder på oss så som, ja ni vet, de där cheferna inom Halmstads sjukvård. De é grejer de!

Nedåt igen

I gårdagens inlägg avslutade jag med meningen:

OMX30 avslutade på 1536 och gick alltså denna tisdag upp med knappt 2.5%.

Det var inte denna mening jag skrev först men innan publiceringen ändrade jag mig och ovanstående mening blev den som publicerades. Den exakta formuleringen på den ursprungliga meningen har jag glömt men den handlade om att jag inte förstod varför börsen gått upp och att jag trodde på en nergång. Min magkänsla visade sig alldeles korrekt nu med facit i hand då börsen sjunk knappt 4% under onsdagen. Jag ändrade min mening efter en snabbskanning på lite forum inklusive Avanza och tänkte typ så här: vem är Kalkyl att sitta här och prata ner börsen när det mesta andra pratar i motsatt riktning...

Det är inte första gången magkänslan haft rätt och förhoppningsvis inte sista gången heller. Det som är väldigt svårt är att våga lita på den för när allt kommer omkring så är chansen att få rätt ändå bara 50%. Min magkänsla sa att jag borde sålt av hela portföljen när OMX30 nådde 1901 och jag lyckades nå 2.8 mkr för första gången. Börsen låg väldigt högt då, samtidigt så fanns det och finns det fortfarande egentligen inga andra ställen att stoppa in pengar i om de inte ska mögla bort på ett sparkonto (som mina gjort i många år). Baserat på ovanstående och på rädslan för att magkänslan skulle ha alldeles fel gjorde jag ingenting, vilket dessutom är helt enligt min strategi. Många kloka och framgångsrika investerare har genom tiderna konstaterat och talat sig varma för att undvika att försöka att tajma marknaden. För eller senare misslyckas det kapitalt och då åker kapitalet också.

Kalkyl ligger lång och det får bära eller brista!

Jag har fortsatt att handla när magkänslan tillsammans med sunt förnuft har sagt att jag så skall göra. Det har blivit många affärer och Avanza njuter nog av courtageintäkterna.

Idag hade magkänslan lite fel, Swedbank gick strax under 107 krs och jag rundade av mitt innehav och slog till med 500 st för 107.21 krs. Kursen står efter stängning lägre och stängde på 103.46 krs.
Egentligen hade alltså magkänslan från i tisdags kväll alldeles rätt och affären borde kanske skjutits fram något. Ångrar jag mig då? Nej, absolut inte, jag har en rejäl stek i Swedbank (liksom i de övriga svenska bankerna) och känner mig ganska glad faktiskt, nej upprymd passar bättre! Att äga bank har dock inte varit särskilt uppiggande hittills och siffrorna lyser rött på innehaven, att nu även de välförtjänta utdelningarna skjutits fram (räknar de som inställda dock) har inte gjort saken roligare. I det långa loppet tror jag på alla tre, SHB, SEB och Swedbank. De har lite olika inriktning och tar olika smällar och ger olika förtjänster till samhället i stort. Nordiska banker har det under lång tid talats väldigt väl om och jag tror inte att Covid-19 kommer att förändra grundsynen på dem. Vissa andra länders banker har andra faror än de svenska. Jag hoppas förstås att ovanstående resonemang är korrekt, tiden lär visa om så var korrekt eller inte.

Har ikväll läst en del bloggar jag normalt inte läser och ja, Covid-19 har världen i ett strypgrepp minst sagt. Det ser oroande ut framöver och det lär bli tufft med alla som tyvärr förlorar personer i sin närhet, sina jobb och inkomster. Läste om en kvinna som drivit ett litet kafé och om jag förstod det rätt så har hon i princip inte kunnat ta ut någon direkt lön under flera år, nu började det att äntligen vända men så slog Covid-19 till och nu orkade hon inte mer.

En stor oro är väl egentligen vad för långsiktig påverkan Covid-19 kommer att få. Om vi håller oss lokalt så är jag oroad över hur alla dessa blixtåtgärder som sätts in (nu senast de 107 mdr som ska fördelas ut på fyra punkter) kommer att slå tillbaka mot oss som fyller på statens kassakistor med skatter från främst lönearbete och sparande. Egentligen inte lönt att oroa sig för det kommer att bli som det blir men det är svårt att låta bli, särskilt när S sitter i förarsätet och backas upp av V. S har i princip aldrig haft någon annan lösning på problem av diverse karaktärer än att höja skatten. V saknar lösningar helt och hållet men kommenterar friskt om allt möjligt.

Frida Bratt, sparekonom på Nordnet skriver så här:

Det är helt förståeligt att åtgärden sticker i ögonen på dem som år efter år betalat för sitt medlemskap i a-kassan. Man får fråga sig vad som vore alternativet. Den här krisen kom så plötsligt och är så extrem i sin karaktär, att hundratusentals människor annars riskerar att stå utan ersättning

Jag tycker så här: har inget direkt emot detta men någon endaste gång borde de som tänkt lite innan också få någonting även om de befinner sig i Sverige och varför inte låta alla de som betalat för A-kassan och facket i alla år helt enkelt få ett helt år eller varför inte två år avgiftsfritt, bara som en slags kompensation?!

Tuffa tider, skrala tider - del 2

Utdelningsskörden som krossades av ett hemskt slagregn kallat Covid-19. Det pratas en del om att 2020 är ett förlorat år, i alla fall vad gäller aktieutdelningar. För Kalkyls Pengamaskin har utdelningsprognosen i stort sett havererat och i skrivande stund återstår i runda slängar ca 30% av utdelningsskörden. Året 2020 har förvisso bara hunnit avverka ett kvartal och mycket kan ju hända under de återstående tre. Jag räknar dock kallt med att de 30% är maximalt vad jag kommer att kunna bärga och jag kommer inte att bli förvånad om det blir än mindre än så. Det gäller förvisso att leva på hoppet men i detta fall känns det fel att göra så och om det skulle förändras framåt hösten så blir det det desto roligare då.

Då min utdelningsprognos är viktig för mig av flera skäl inklusive:

• för att ha koll på hur jag sköter jobb #2
• för att kunna budgetera aktieköp och övriga större kostnader
• för att öka min motivation

så togs beslutet för några veckor sedan att inte ändra i prognosen! Jag uppdaterar alltså inte vad bolagen kommer att dela ut utan de uppgifter som redan finns behålls. Vidare innebär beslutet att om eventuellt nya bolag köps in kommer deras respektive aktieutdelningsuppgift som används att vara den för i 2020 om de fortfarande delar ut vid inköpstillfället eller så kommer 2019 års utdelningsuppgift att läggas in.

Oavsett hur året 2020 kommer att sluta så kommer prognosen att ha gett en väldigt felaktig bild (summa) men sannolikt stämmer den någorlunda för 2021. Det finns inte mycket mervärde för mig att nolla 70% av bolagens utdelningar och sedan stirra på en sådan prognos. Covid-19 har ställt mycket på sin spets och tyvärr kommer den nog att fortsätta att göra så ännu en tid. 

En sak är helt klart för mig i alla fall och det är att det just nu, trots allt, är rätt skönt att inte leva på aktieutdelningarna. Kan inte ens våga mig på att försöka att föreställa mig hur det måste kännas just nu för de som så gör när bolag efter bolag ställt in utdelningar. Det är tufft nog att ta emot informationen med jobb och lön vid sidan om.

Vad som nu har hänt är att FIRE strävare ännu en gång tvingas skjuta upp något trevligt på en lång tid, läs minst ett år tills nästa utdelningssäsong inträffar. Det är en väldigt lång tid... Förvisso handlar det mesta kring FIRE just om att skjuta upp och fördela istället för här och allt men det är nog ingen som tycker att situationen är speciellt rolig. 

OMX30 avslutade på 1536 och gick alltså denna tisdag upp med knappt 2.5%.

140,000 i ackumulerad utdelning

Vid det här laget skulle den ackumulerade utdelningen nått ännu en bit på stegen men Covid-19 har ju effektivt satt stopp för snabbklättring...

Det är ju minst sagt tuffa tider vi alla, på olika sätt, går igenom nu och jag tror att det är ännu viktigare än någonsin förr att glädjas åt varje sak som går rätt. Jag är väldigt sen med detta inlägg och det beror på ett försmädligt fel i excelarken som uppstått vid kopiering av rader. Det är korrigerat nu och med det så insåg jag att en ny 10,000 kronors milstolpe har passerats vad gäller de ackumulerade utdelningarna och det är riktigt kul då väldigt många bolag ställt in sin utdelning eller i alla fall skjutit fram sitt utdelningsbeslut.

Tack vare Castellum som fortsatte på sin inslagna bana med höjd utdelning så passerades 140,000 kronor i ackumulerad utdelning den 26:e mars!

I den gångna veckan har ytterligare några tappra bolag vågat dela ut och om detta får jag förhoppningsvis snart anledning att återkomma.

Ericsson delar inte ut särskilt mycket, även om t.ex. Sveriges Ingenjörer verkar tro så, i år i heller trots en massiv utdelningshöjning på hela +50%. Att gå från 1.0 kr till 1.50 är ju inte helt fantastiskt om man inte stirrar på procentsiffran för utdelningshöjningen. Det är ganska uselt och Ericsson har delat ut relativt lite under flera år tyvärr. Det är dock glädjande att de i alla fall höjde med +50% och dessutom får Ericsson ett stort plus i min bok eftersom de trots massiv kritik för att de skulle dela ut ändå gjorde det! Utmärkt Ericsson, var rädd om dina aktieägare! Tycker att fler bolag definitivt borde tänka sig ordentligt för innan man slopar lönen till aktieägarna. Bloggkollegan Myntaren skrev ett bra inlägg om lönesänkning med 100% och jag håller självklart med till 100%. Det är rent ut sagt alldeles knasigt hur lättvindigt det verkar tas på aktieutdelning och det är därför extra glädjande att min portfölj innehåller en del svenska bolag som verkar resonera så som många amerikanska bolag gör, d.v.s aktieutdelningen är viktig (helig?!) och den är lön till aktieägarna och en lön drar man inte hur som helst, särskilt inte när den är intjänad året innan...

Jag framförde för ett tag sedan tanken om att alla svenska bolag borde ha månadsutdelning och har sedan dess sett att fler diskuterat kring detta. Helt klart är det intressant och det vore nog faktiskt det minsta de svenska bolagen kunde kompensera sina aktieägare med i ett försök att höja sitt förtroende som delvis blivit sargat, kanske dags för Sveriges styre att klubba igenom en för en gångs skull vettig tvingande lag?

I övrigt börjar jag bli orolig på riktigt över var det hela ska sluta faktiskt. Förbannad blev jag när jag läste idag om hur Orust tydligen är fullproppat med turister och påskfirare som trängs. En hel del kommer säkert från smitthärden Stockholm. Vissa verkar tro att de kan göra precis hur de själva vill. Sommargäster från Stockholm som till varje pris ska till Österlen och andra guldklimpar i Skåne är lika beklämmande och jag förstår lokalbornas oro.

Igen borde naturligtvis Sveriges styre gjort skäl för namnet och helt enkelt styrt upp situationen med kraft och snabbhet. Förlåt, lite naiva tankar, jag vet...

Tuffa tider, skrala tider

Mars månad år 2020 kommer definitivt att skrivas in i historieböckerna som en riktigt svart och hemsk månad. Covid-19 har tyvärr verkligen tagit hela världen i ett strypgrepp och tiden innan det släpper kan vi bara gissa. De mänskliga och de ekonomiska följderna börjar väl så sakta gå upp för de flesta och det ser inte särskilt trevligt ut.

För egen personlig del har de senaste veckorna varit fruktansvärt tuffa på ett flertal sätt. Två saker som knyter an till bloggen är väl uppenbara och det är ju börsens framfart generellt samt indragningarna av aktieutdelningarna (lönen för de stackars aktieägarna).

Nåväl, finns inte eller mycket mer att orda kring detta men summerar månaden mars till en febril aktivitet på börsen med massor av köp, inte ett enda sälj.

Mars månad skulle enligt prognos inbringa knappt 20,000 kr men slutade i dystraste bessmoll på 6,682 kr. Får väl säga att man drar sitt strå  till stacken som vanligt alltså. Börjar dock bli alltmer tröttsamt att göra så. Känns ibland som att det liksom ändå inte spelar någon som helst roll eftersom det gång på gång visar sig hur alternativa backup-planer alltid kopplas in när det krisar.

Tycker att Göran Persson i vanlig ordning uttalade sig vackert och klokt, Expressen/Göran Persson

Han är ”lite kluven” till utdelningsdebatten som förs, även om det är självklart att företag som får statligt stöd inte ska dela ut pengar. Men bolag som klarar sig utan statligt stöd kan få dela ut pengar, menar han.

– Låt småspararna och andra ta emot utdelningarna, det är också en stimulans av ekonomin. (...) Utdelningarna går i huvudsak till vårt pensionssystem, säger han.

Tyvärr delar nuvarande maktutövare inte hans åsikt i stor utsträckning. Det är så viktigt att stödja en massa annat, plötsligt finns inga begränsningar på vad man kan hitta på. t.ex.:

• det talas om fler som ska få A-kassa (självklart, nu ska typ alla få A-kassa oavsett om de tidigare valt att betala för att så få)
• plötsligt tas karensdagen bort (självklar börjar detta utnyttjas direkt av precis de som inte borde få denna gunst, de som vid minsta lilla sjukskriver sig gång på gång)
• plötsligt ökas den inkomstrelaterade arbetslöshetsförsäkringen till 33000 kr/mån
• tillfälligt höjt grundbelopp från 365 till 510 kr/dag
• tillfälligt förkortat medlemsvillkor för A-kassa

Det finns fler saker... Jag säger inte att det kanske inte behövs men kanske man någon endaste gång borde ge de som redan tagit höjd för framtida svårigheter någonting också, kanske man någon endaste gång borde ge dessa strävsamma och ansvarsfulla individer någon slags återkoppling på att de är och har varit ett föredöme, att de faktiskt visat ett stort ansvar för sin egen situation, på att de faktiskt tagit sitt ansvar så som alla borde tagit det?

Stillsamt funderar jag kring om inte alla dessa flådiga BMWs, Mercedes, Teslas, Hummers och liknande borde återkallas från de företag som nu ska få stöd. I goda tider verkar många företag ändå inte buffra upp inför dåliga tider och det är väl egentligen precis där skon klämmer lite? Det är inte något stort krav att företag måste kalkylera med både goda och dåliga tider. Man sätter bolag i konken och dagen efter likt en fågel Fenix återanställs personal, men nu under ett nytt namn och en del bidrag kan åter plockas in för att hjälpa igång verksamheten. Jag själv har slitit väldigt hårt i stort sett i hela mitt liv och jag kör inte omkring i en AMG eller Tesla för 1,000,000+ kronor. En hel del av de företagare som nu ska hjälpas gör det garanterat.

En glädje under den gångna veckan är dock att vårdpersonal som sliter äntligen verkar få nåt extra i lönekuvertet och det glädjer mig!

Det är inte lätt när det ska bli rätt!