Kalkyl har sedan barnsben tutats in i socialismens famn. Det fanns liksom nästan inget annat... Inte helt sant för en morfar var moderat vilket ledde till diverse utbrott och påhopp samt diskussioner från en hel del av övriga släkten som på den tiden var ganska stor och dessutom, hör och häpna, umgicks... Kalkyls far var sosse ut i fingerspetsarna (jaja, inledningsvis i alla fall och i sista tiden vet Kalkyl inte riktigt vilken partitillhörighet som faktiskt rösten lades på) och dennes far var råsosse o.s.v.
Idag undrar Kalkyl, sabbar nu ett tilltänkt inlägg men strunt samma, genom att skriva detta:
Garantipension - varför?
När Kalkyl var väldigt ung, nåja rätt ung fortfarande och en del säger jag ser ung ut även om ljuget nog inses av skrivande, jobbade Kalkyls far och farfar med diverse byggprojekt ibland. Ja, inte större sådana utan mer sådana hemmavid och i kategorin hemuppsnyggning o.s.v. Farfar var dock en riktig snickare, en hetlevrad karl som fick den unge Kalkyl att bli alldeles förskräckt när han försökte spika i ett sista spik efter att Aktuellt eller Rapports inledande vinjett ljudit färdigt... Det gick liksom inte att väsnas mera och istället var det sitt ner, ät och håll tyst mottot som tydligen gällde och den tillsägelsen minns en äldre Kalkyl precis lika bra som om den skett igår. Det är nog sådana här tillsägelser som dagens unga i stor utsträckning saknar, de har effekt!
Nå, vi lämnar snickeriandet och återgår till politiken den hemska. Med dessa arbetarbakgrunder och med en faderlig sida som var enorm (invandringsnivå) med 8 barn så förstår ni rötterna. Det var fattigt, det var eländigt och flera av barnen på den sidan slogs ut av diverse problem då självklart föräldrarna (farmor och farfar) inte kunde hålla alla dessa under uppsikt. Kalkyl har färre barn men fy fan vad mycket jobb det är och allt över fyra är nog typ omöjligt att hantera.
Socialdemokrat var det man skulle vara, Röka, dricka, jobba och sköta sig samt rösta på S. Ja så var det. Sett i backspegeln fattar Kalkyl inget. Det tog några val innan medvetandet vaknade och Kalkyl gjorde en 180 graders vändning.
I själen är Kalkyl en sosse och det av goda skäl vilket under åren lett till diverse häftiga ordväxlingar med både kreti och pleti:
Sosse för att moderaterna alltid ska bete sig som idioter och sälja ut delar av Sverige samt att privatisera allt möjligt som rimligtvis bäst sköts av staten... Det finns faktiskt en hel del saker som vi alla vill ha och bör få när skatten är betald:
- sjukvård
- pension
- barnomsorg
- kommunikation
- fungerande rättsväsende
- ett fungerande samhälle
- ett tryggt samhälle
(som liten parentes kan här läggas in bilbesiktning... Blev det alls något bättre av privatiseringen?... Idag vet man fan inte vem man ska besiktiga hos och priset, ja det har typ ökat med 100% och det känns mer olustigt än någonsin att åka till bilbesiktning).
Dessa ovanstående är som alla förstår en mycket kraftigt komprimerad lista, den innehåller dock de grunddelar ett välfärdssamhälle kan förväntas ge, Moderaternas problem, eller rättare sagt högerns problem har hittills varit att de naivt tror att privata alternativ alltid ska vara billigare än statliga sådana. Det är denna del av högerpolitiken Kalkyl avskyr och avfärdar som nonsens: självklart kan en privat aktör aldrig vara billigare än en effektiv statlig sådan! Varför? Jo, för den privata kräver vinst... Detta under en förutsättning som idag, tyvärr, känns alldeles världsfrånvarande då idioter och trögtänkta förmågor tycks besitta de flesta poster och därmed inte agerar som en sann FIRE strävare skulle ha gjort (läs: fattar dåliga, dyra och konstiga beslut som oftast är alldeles orimliga och uppåt väggarna samt agerar som om pengar ramlar ner från himlen när helst de behövs).
En annan idioti med högerpolitiken (kanske numera även all politik i Sverige) är att det anses att vissa saker inte är statens angelägenheter och därför skall säljas ut, t.ex. vin och sprit.
Kalkyl värnar om människor och om djur och natur. Alla har ett värde och det är inte bara som idag människan som ras som har ett värde. Vissa har otur, andra skapar sig själva otur och andra lyckas, I ett fint och välfungerande samhälle kan de som lyckats allra bäst ge en del till de som lyckats sämre eller som fötts med sämre förutsättningar. Detta känns för Kalkyl självklart men samtidigt bör det betonas att det finns och ska finnas gränser för hjälpinsatserna vilket talar emot nuvarande S.
Som återknytning till rubriken så är hela begreppet 'garantipension' galet. När Kalkyl var ung och förstod att man minsann skulle jobba till 65 års ålder vilket typ betydde cirka 55 års arbetad tid så insågs att pension var något:
- fint
- eftersträvansvärt
- beundransvärt
- väl värt
Det jobbades till 65 år. Den äldre generationen slängde sig alltid med uttalanden som:
'jag började minsann jobba som 10 åring'
'jag började som springpojke när jag var 9'
o.s.v.
Bla bla. Fint men den äldre generationen verkade inte räkna skolan eller utbildning som ett jobb vilket Kalkyl definitivt gör. Struntar väl i om du börjat som springpojke vid 9 års ålder eller om du börjar som excelnisse vid 25 efter avlagd examen. Jobben av idag kräver sällan gediget handlag med yxa eller spade, kanske något Maggan borde ta och inse då hon redan flera gånger verkar halkat in på märkliga spår... För Kalkyl innebär skolgång efter grundskolan precis lika mycket som att ha börjat jobba efter 9:an, ja eller helt ärligt betyder studier mer och borde alltid värderas mer såvida de innebär ökade och värdefulla kunskaper. Garantipension är ett korkat och riktigt dumt begrepp, självklart ska INGEN åtnjuta gunsten av garantipension. Pension är något man genom hårt, troget och långt arbete samt betalad skatt får som en slags återbetalningl Ha, vadå garantipension? Nej, fy fan, sådant trams ska vi väl ändå inte ha utan:
Pension ska förtjänas!
Utan inbetald skatt ska heller ingen pension betalas ut!
- självklart, frågor på det?
Att Kalkyl likt en trängd tjur tvingats till ett nytt vägval är inget kul men den inslagna vägen åt höger känns tyvärr ändå bättre än en vänsterväg som havererat i allt väsentligt.