Det återstår endast några få dagar till nästa räntebesked från det svenska superundret. På onsdagen sammanträder inflationsdirektionen och på torsdag lämnas beskedet ut.
De senaste dagarna, eller kanske veckorna, har sedimentet svängt ordentligt och ifrån att endast några få storbanker trodde på -50 punkter tror i stort sett alla storbanker på -50 punkter nu.
I Expressen slogs följande rubrik upp, läs här:
Känns trevligt, trots att bakomliggande orsaker mest är förfärliga och beklagansvärda, att de flesta nu tror på -50 punkter. Om så blir fallet återstår förstås att se och superundrets chef kanske återigen slirar omkring med sina stramt, kärvt, öppnat för eller osäkert eller nåt där "sakta" plötsligt vid senaste mötet påstods vara "snabbt"...
Som läget ser ut, och länge sett ut, hade det varit klädsamt med minst -50 punkter. Som Kalkyl skrev i förra inlägget , Riskbanken - stendöv eller lomhörd?, hade nog -75 punker varit än bättre för att äntligen på riktigt börja ingjuta lite framtidshopp i den långa utdragna plågan många, privatpersoner och företag, hittills genomlidit. Så kommer förstås antagligen inte att ske och om det blir -50 får det nog anses ha maximerat superundrets förmåga till agerande i denna riktning. Sitter man där som singel och ensamhushåll i sin hyresetta eller som inneboende och doppar tepåsen i minst tre temuggar (innan kassering) och njuter av en sjuk, skadlig och mycket provocerande räntehöjningstakt (en liten hyllning till en saknad Chansar Mest bloggare som fick nog och lämnande pajaslandet Sverige och numera tyvärr inte skriver alls om varken portföljen, investeringar, vindrickandet, rökandet eller knäckebrödsmiljonärerna) är nog sänkningens storlek både oviktig och ovälkommen då skadeglädjen antagligen är stor men för många lär den vara både symbolisk, viktig och för Sverige som helhet och som land även högst nödvändig.
Den "största räntesänkningen på tio år" bör sättas i relation till de fruktansvärt stora och aggressiva räntehöjningarna i plural där kulmen nåddes av +100 punkter som gjordes 220920 och var den största räntehöjningen på cirka 30 år, en som dessutom föregåtts av en liten "nätt" uppvärmning på +50 punkter:
Där erhölls alltså en dubbelt så stor räntehöjning som denna eventuella sänkning om 50 punkter, +100 punkter mot -50 punkter. Endast två (2!) månader efter +100 punkter slog superundret till med ytterligare +75 punkter som sen följdes av först en +50 punkters och därefter av ännu en +50 punkters innan superundret lugnade ned sig något och fortsatte med +25 punkters (enligt superundret självt "snabba" om "snabbt" betyder snabbt oavsett riktning...) höjningar (ja sådana 25 punkters förändringar som nu superundret vid förra mötet menade var snabba när det gäller sänkning!...):
Under katastrofåret 2022 höjdes styrräntan med 250 punkter eller knappt +21 punkter/månad uslaget på 12 månader... Slås höjningen istället endast ut på de effektiva höjningsmånaderna under år 2022, från maj till december alltså, blir höjningstakten förfärande och drygt +31 punkter/månad...
- år 2022 månad 1-12:
+250 punkter per 12 månader
eller cirka +21 punkter/månad
- år 2022 månad 5-12:
+250 punkter per 8 månader
eller cirka +31 punkter/månad
- 2022-2024 månad 5-5:
+400 punkter per 24 månader
eller cirka +17 punkter/månad - +100 punkter betyder +10,000 kr/år brutto i räntekostnad per lånad miljon
Stabilt och förutsägbart fick en alldeles ny mening och innebörd signerad superundret... Det svenska superundret sänkte sin egen trovärdighet om att leverera en stabil och förutsägbar penningpolitik till källarnivå (minusnivå) och förhoppningsvis kommer ingen någonsin igen att tro värst mycket på superundrets tramsiga prognoser och tvärsäkra påståenden. Det kan väl nu anses vara bevisat hur mycket fel superundret haft, eller?
Det var inte trevligt eller lätt att hänga med i superundrets vansinnespolitik och det är väldigt skönt att pendeln nu verkar ha svängt, än svårare att hänga med i och att sympatisera med den då superundrets politik redan innan det brakade iväg där runt mitten av år 2022 också tidvis varit mer eller mindre vansinnig med förra superundretchefen Stefan Ingves i spetsen ivrigt sänkandes styrräntan som tillslut bröt ny mark med negativ styrränta. Nåt bra med nollräntan eller den negativa räntan är inte lätt att hitta även om den säkert ändå gjorde nåt bra just där och då, men troligtvis skapades förutsättningar för betydligt mer dåligt än bra på längre sikt, blev priset ytterst högt och framförallt högt för yngre generationer...
Snart torsdag och det lär blir en synnerligen spännande kommande vecka med både USA val och agerande ifrån superundrets inflationsdirektion! Medans hela världen stormar kämpar den Kalkylska Pengamaskinen och dess ägare på som vanligt, det jobbas hårt på jobb#1 och det jobbas hårt på jobb#2. Veckans slit på jobb#2 har faktiskt fört med sig ännu en fantastiskt funktion i Mästerexcelarken som visar ett flertal utvecklingar/utfall på ett flertal olika nyckeltal och de är inte bara kosmetiskt trams utan ger värdefulla insikter om hur jobb#2 exekveras och hur den Kalkylska Pengamaskinen levererar!