Under den 24 månader långa och, för väldigt många, plågsamma räntehöjningsfasen, 220504-240507, var det många, ja förutom Kalkyl och denna blogg, som uttryckte mycket och frekvent kritik mot det svenska superundret. Kritiken har förstås fortsatt även sen räntesänkningsperioden inleddeds där efter 240508 då äntligen den första sänkningen på "snabba" hela 25 punkter gjordes. Missa inte ironin i "snabba" för ingen tycker nog att 25 punkters förändring är värst snabb även om superundret själva uttryckte på mötet 240925 att de nu agerar snabbt (efter att ha klarat av 3*25 punkters sänkning på 4 månader).
- Det finns ingen hjältegloria att sätta på superundret som helhet eller på dess chef Thedéen, det var en synnerligen simpel uppgift att strypa inflationen genom användandet av +400 punkters räntehöjning. I stort sett borde vem som med något ekonomiskt sinne klarat detta
- om lite mer tålamod hade uppvisats hade inflationen till största delen troligtvis sjunkit av sig självt då den skapades av massiva penninginjektioner och energibrist samt en krigsstart
Nåja, vi lämnar "snabb" åt enskild och individuell bedömning.
SBABs chefsekonom Robert Boije hade en debattartikel i ett DI nummer i dagarna (minns inte datumet). Boije har sällat sig till skaran som inte är imponerade av superundret. Enligt Boije agerar superundret:
- för långsamt och hela tiden i efterhand
- prognoserna är dåliga och saknar sammanhängade och komplett insyn och förståelse för vad som skett och sker med inflationen (läs: orsak och verkan)
- ensidigt (och felaktigt) fokus på inflationsmålet allena (här uppmanas eget tänkande vad som menas mer övergripande)
- agerat för aggressivt under höjningsfasen
- agerat för passivt under sänkningsfasen (ja i vilken vi bör anta vi befinner oss i nu)
- räntesänkningarna
- TIDÖ partiernas jobbskatteavdrag
- uppjusterad brytgräns
No comments:
Post a Comment