I mars 2018 köptes de första aktierna i bank in, valet föll på Nordea som var attraktivt värderad, generade goda intäkter och som lovade hög utdelning. Dessutom talades det väldigt väl om Nordea och Swedbank. Jag landade på 400 st efter misstaget att först köpa 280 st i ISK och sen inse att de borde ligga i KF p.g.a utträdet ur Sverige. Jag sålde 280 st och köpte sen 400 st. Jag köpte även in mig i Swedbank på 400 st runt 187 kr/st.

Strategi, kallad Strategi #1, sen i september 2018 var att köpa in mig mer i bank och bankerna att göra det i bestämdes vara stabila  Handelsbanken samt SEB. Målet sattes först på 600 st och inom kort höjdes det till 1000 st / bank. Jag kämpade på och målsnöret sattes till att vara avklarat 2019-03-01. Under resans gång lades extra saker till som att erhålla 300 kr/mån i utdelning från 3xpref (som jag valt) och att 450st Castellum skulle finnas. Det hela gick över förväntan och naturligtvis sträcks ett mål och plötsligt sattes utdelning om 500 kr/mån på 3xpref. Jag klarade av bankerna till  2019-01-25, Castellum stod på 420 st. Dessutom var preffarna nu i antal kapabla att ge 500 kr/mån!

Länge hade jag fått ett allt större förtroende för bankerna och ide'n om att äga bank är bra. Swedbank blev plötsligt trots alla lugnande besked om de svenska bankerna (om penningtvätt och förmåga att klara en kris) indragna av äckel-journalistiken (som skriver vad de vill snart) och åkte på smäll och mera smäll. Jag överlade och kom fram till att tillfället äntligen infann sig för att köpa mer (vilket jag velat ett bra tag men avstått p.g.a hög kurs). Jag sitter nu rätt tungt i 4 storbanker och tycker det känns ganska bra. Är fortfarande övertygad om att Swedbank faktiskt i stort sett gjort vad de enligt lag var skyldiga att göra. Att USA i vanlig ordning har rätt/tar sig rätten att leka världspolis är för mig en gåta. De som ställt till så otroligt mycket i världen sen 2:a världskriget...