- alla ska kunna allt
- alla ska få chansen
- att anställda ska gå ifrån sina egna ideal och anpassa sig till detta "vi"
- att anställda ska transformeras till ersättliga resurser
Jag är tveksamt inställd till ovanstående "att alla kan" mantra efter ett 40+ år antal i livet. Jag kan sträcka mig än längre och säga det rakt ut:
Jag är väldigt tveksam till ovanstående mantra. Min praktiska erfarenhet sträcker sig över ett väldigt brett spektrum, från snustorra teoretiska färdigheter till handgripliga praktiska erfarenheter där både ett jävlar anamma och en rejäl portion råstyrka krävs. Att företagen tjänar på ovanstående är alldeles självklart för i de fall där de lyckats med sin föresats har de fått vad de från början vill åt:
en resurs som kan ersättas av en hyfsat likvärdig resurs
För individen är det naturligtvis mest en förlust i form av:
- minskad löneutveckling
- minskad efterfrågan
- minskad påtryckningskraft
- tröttsamt att ständigt behöva lära ut
- inse att vissa individer bara stjäl åt sig så mycket som möjligt utan at någonsin ge något tillbaka och sen går vidare, hade cheferna insett detta också hade de inte längre varit lika övertygade i sitt förträffliga mål...
Om vi nu återgår till strävan mot FIRE eller i alla fall försöken att bli rikare så basuneras det ut ganska ofta nuförtiden att "alla kan bli rika" eller "alla kan tjäna ihop en miljon" o.s.v. Det finns massor med tips och den gemensamma nämnaren är hur självklart enkelt det är...
Men, vi som befinner oss i en pågående resa och de lyckliga som redan gått i mål, vet att det är inte alls så enkelt som det ofta påstås. Det krävs faktiskt väldigt väldigt mycket och det är inte vem som helst som fortsätter att stoppa in pengar när börsen bokstavligt talat gör som den gjorde i början på 2020? Det krävs väldigt mycket för att hålla hjärnan någotsånär klar om det ens går. Det obehagliga med kraftiga sättningar på börsen är att INGEN vet när det börjar vända uppåt. INGEN kan heller veta. År 2020 var det flera faktorer som samverkade på ett närmast otroligt sätt, om ett eller två år ytterligare framåt i tiden kanske inte dessa samverkande faktorer ens ter sig otroliga, det kanske då är ännu värre eller ännu bättre...
Så här såg OMX30 ut 190608 - 200608:
Jag hade en magkänsla att det var dags att sälja när OMX30 nådde 1901 den 19 februari 2020. Sålde jag? Självklart inte för jag kunde ju inte veta hur jäkla illa det skulle se ut endast cirka 1 månad senare, den 23 mars 2020 nåddes botten för denna kraschen med OM30 på 1292...
På cirka 4 veckor eller 33 dagar sjönk OMX30 från 1901 ned till 1292 vilket är en nedgång på häftiga 32%! I pengar räknat så innebär detta att för varje 1,000,000 kronor du hade så hade du nu kvar cirka 680,000 kr eller du hade just sett värdet minska med smått bisarra och fruktansvärda 320,000 kr. Där rök den BMWn alltså... Det fanns ju bloggare med riktigt stora portföljer som såg värdena sjunka med flera miljoner under denna korta tid, öh, alltså ett hyfsat hus som liksom bara försvann. Det är inte heller till att glömma att för de av oss som ännu inte nått den eftertraktade och härliga FIRE statusen så fanns det i de allra flesta fall ett jobb också som skulle skötas, inventarier att sköta om, förhållande att sköta om, barn att sköta om samt en massa annat. Lätt? Nej, verkligen inte, inte för mig i alla fall.
Nej, alla kan inte och alla kommer inte att kunna precis vad som helst. Alla är vi olika och har olika förutsättningar, intressen och förmågor och tur är väl ändå det? Om vi inte hade haft det så hade vi ju varit enkla att ersätta med robotar inom kort.
Vad gäller investering så har någon klok, Buffet kanske (?), sagt nåt i stil med:
Alla kan, men få har tålamodet.
Jag myntar det lite annorlunda och säger:
Många kan, men endast några har både viljan, förmågan och tålamodet.
Var jag själv kvalar in återstår att se, helt klart är tålamodet en för mig väldigt svår nöt att knäcka. Troligtvis är förmågan en lika svårt nöt att knäcka. Det är så mycket som både kan spela med och emot dig under denna långa resa.
Bra skrivet. Försöker i några bloggposter sammanfatta vad det egentligen vad som hände och hur vi reagerade och vad som kunde gjorts annorlunda. Nu känns det som om det enbart var kaos, men när vi tittar på vad vi gjorde ser det bättre ut. Visst, en hel del inköp gjordes för tidigt, och vi sålde av något innehav för tidigt också, där vi kanske hellre skulle väntat. Tanken var dock att sälj bolag vi egentligen inte vill äga och köp sånt som vi verkligen vill äga. Då är det lättare att dra av plåstret. Nu börjar portföljen sakta men säkert stiga, bara igår gick den upp med 60000 kr igen och låg på runt 3% i uppgång medans t.ex. dow endast låg på 1,3%. Går det fort ner brukar det gå fort upp. Räknar med att våra innehav kommer att stiga snabbare än index, vi får väl se ;)
ReplyDeleteKlart intressant. Jag känner mig inte redo att analysera vad som hänt ännu. Men det är det klart största som hänt under min tid som investerare och min strategi var väl något av en "strutsstrategi".
ReplyDeleteIT-krisen för knappt 20 år sedan drabbade mig också hårt men då hade jag inga aktier, men förlorade både jobb och lägenheten tappade mycket i värde.
Jag skrev detta inlägg för att ge en kontrast till alla uttalanden som ständigt görs om hur enkelt det är att bli rik. Om nu så enkelt är det märkligt att så få är just rika.
ReplyDeleteJa, IT kraschen gjorde mig totalt kallsinnig till aktier. Sitter fortfarande på Ericsson aktier sen dess, nu efter 20 år kanske även dessa kan ge vinst...!