För egen personlig del har de senaste veckorna varit fruktansvärt tuffa på ett flertal sätt. Två saker som knyter an till bloggen är väl uppenbara och det är ju börsens framfart generellt samt indragningarna av aktieutdelningarna (lönen för de stackars aktieägarna).
Nåväl, finns inte eller mycket mer att orda kring detta men summerar månaden mars till en febril aktivitet på börsen med massor av köp, inte ett enda sälj.
Mars månad skulle enligt prognos inbringa knappt 20,000 kr men slutade i dystraste bessmoll på 6,682 kr. Får väl säga att man drar sitt strå till stacken som vanligt alltså. Börjar dock bli alltmer tröttsamt att göra så. Känns ibland som att det liksom ändå inte spelar någon som helst roll eftersom det gång på gång visar sig hur alternativa backup-planer alltid kopplas in när det krisar.
Tycker att Göran Persson i vanlig ordning uttalade sig vackert och klokt, Expressen/Göran Persson
Han är ”lite kluven” till utdelningsdebatten som förs, även om det är självklart att företag som får statligt stöd inte ska dela ut pengar. Men bolag som klarar sig utan statligt stöd kan få dela ut pengar, menar han.
– Låt småspararna och andra ta emot utdelningarna, det är också en stimulans av ekonomin. (...) Utdelningarna går i huvudsak till vårt pensionssystem, säger han.
- det talas om fler som ska få A-kassa (självklart, nu ska typ alla få A-kassa oavsett om de tidigare valt att betala för att så få)
- plötsligt tas karensdagen bort (självklar börjar detta utnyttjas direkt av precis de som inte borde få denna gunst, de som vid minsta lilla sjukskriver sig gång på gång)
- plötsligt ökas den inkomstrelaterade arbetslöshetsförsäkringen till 33000 kr/mån
- tillfälligt höjt grundbelopp från 365 till 510 kr/dag
- tillfälligt förkortat medlemsvillkor för A-kassa
Det finns fler saker... Jag säger inte att det kanske inte behövs men kanske man någon endaste gång borde ge de som redan tagit höjd för framtida svårigheter någonting också, kanske man någon endaste gång borde ge dessa strävsamma och ansvarsfulla individer någon slags återkoppling på att de är och har varit ett föredöme, att de faktiskt visat ett stort ansvar för sin egen situation, på att de faktiskt tagit sitt ansvar så som alla borde tagit det?
Stillsamt funderar jag kring om inte alla dessa flådiga BMWs, Mercedes, Teslas, Hummers och liknande borde återkallas från de företag som nu ska få stöd. I goda tider verkar många företag ändå inte buffra upp inför dåliga tider och det är väl egentligen precis där skon klämmer lite? Det är inte något stort krav att företag måste kalkylera med både goda och dåliga tider. Man sätter bolag i konken och dagen efter likt en fågel Fenix återanställs personal, men nu under ett nytt namn och en del bidrag kan åter plockas in för att hjälpa igång verksamheten. Jag själv har slitit väldigt hårt i stort sett i hela mitt liv och jag kör inte omkring i en AMG eller Tesla för 1,000,000+ kronor. En hel del av de företagare som nu ska hjälpas gör det garanterat.
En glädje under den gångna veckan är dock att vårdpersonal som sliter äntligen verkar få nåt extra i lönekuvertet och det glädjer mig!
De som sköter sig och har god ordning på torpet blir relativa förlorare när staten kommer och räddar en massa företag och individer som inte har livskraft/självbevarelsedrift. Jag irriteras av orättvisan.
ReplyDeleteHåller med om vårdpersonalen. Hoppas generellt på ökad privatisering så de får bättre betalt på lång sikt.
Ja tyvärr är detta med relativa förlorare något som vi inte verkar komma ifrån i Sverige. Det har blivit nån slags de facto standard
ReplyDelete