Riskbanken: superundret biter sådär - del 2

 Ännu en dag skippas ett helt annat, redan skrivet, inlägg då superundrets, ja det där svenska förstås som Kalkyl både döpt till Riskbanken och det svenska superundret (nummer 1), politik och handlande leder till många frågor, tankar och irritationer. 

Läs förra inlägget här.

Detta inlägg handlar till största delen om den intressanta kommentaren som gavs till del 1 av Anonymous August 9, 2023 at 12:48 PM. En av huvudsynpunkterna i denna kommentar var att negativ realränta inte är bra och det är den helt korrekt inte. Realräntan brukar definieras som styrräntan-inflationen, just nu i Sverige kan den anses ligga inom (juni 2023) 3.75-[6.4, 9.3]% (jaja, nån gammal lärare hade inte gillat eller godkänt ovan sätt att skriva och en krävde att enhet skulle stå på båda termerna i intervallangivelsen... Det ser dock väldigt klumpigt ut och mycket osannolikt att enheterna skulle skilja sig åt för de två intervalltermerna och om de nu skulle göra det så varför inte endast då specificera enheterna på varje term som i t.ex. [5us, 1ms] även om antagligen även här snyggare att skriva [5, 1000]us) vilket uträknat blir [-2.65, -5.55]% eller mer korrekt angivet som [-5.55, -2.65]%. Just nu råder alltså en negativ realränta i Sverige till skillnad mot realräntan i USA som ligger på runt +3.0%. En negativ realränta leder till inflation och valutaförsvagning.  

Problemet Sverige, ja alltså vad gäller inflationen och det ekonomiska läget, lider av är till allra största delen orsakat av Riskbanken och dess märkliga och experimentella politik som bedrivits de senaste cirka 10 åren. För mer information hänvisas till ett flertal andra blogginlägg på denna blogg, se här för en del inlägg. Dagens Industri samt ett flertal andra källor kan också uppsökas och studeras. En annan utmärkt källa till fördjupning är Riskbankens egen websida samt nationalekonomi i allmänhet.

Riskbankens experiment har bl.a inkluderat noll-, minusränta, valutaspekulation samt värdepappersspekulation. Ingves får anses vara den som genomdrev negativ ränta och trots att inga erfarenheter fanns i världen (!...) och trots att allt sunt förnuft talade emot negativ ränta kom styrräntan dit med bottenkänning på hela smått surrealistiska -50 punkter... Allt under några procent i ränta innebär att det blir väldigt, kanske och antagligen för, billigt att låna pengar vilket också stora delar av både befolkning och företag gjorde. Det bör också betonas då det är väldigt lätt att framställa detta faktum som att det var något folk önskade att göra, så var dock inte fallet utan kom mer genom tvång beroende på bostadsort. Att som Kalkyl själv ha pengar på banken var inget flit som varken sponsrades eller uppmuntrades av Riskbankens (eller övriga Sverige-styret och aldrig heller har gjort det) låga eller negativa styrränta och det surt och hårt samt hederligt inarbetade kapitalet åts bokstavligt talat upp av inflationen... Därav FIRE-resans start 2018, något behövde förändras. FIRE-resan har dock utvecklats och begreppet var fullständigt okänt pre 2018. Det var fler än Kalkyl som kände sig tvungna att förändra saker. Tyvärr valde en del företag att gå all-in och resultatet har vi nu sett, det gick inte längre eller går knappt när styrräntan med rekordfart eller med maximal aggressivitet chockhöjdes över cirka 15 månader från 0% till 3.75%. Häri ligger nästa fel begånget av superundret, istället för att verka för stabilitet (som indirekt innebär långsamma och noggrant genomförda samt välförankrade förändringar) skapade superundrets politik osäkerhet och instabilitet. Den som inte förstår att instabilitet förelegat under 10 års perioden kan själv studera styrräntans utveckling (som uppvisar synnerligen tvära och häftiga kast upp och ned, ja faktiskt ett antal panikartade styrräntejusteringar...). Den ytterst svaga och närmast pinsamma kronkursen (1.61 kr per dkk var väl botten för ett tag sedan...) har Riskbanken åstadkommit helt på egen hand och utländska investerare är inte värst sugna på att riskera plötsliga devalveringar eller kanske ta del av en fastighetsbransch som kraschar och sänker de svenska storbankerna... Som vanligt får vi vanliga hoppas att det inte blir så illa men med superundret vid spakarna är man klart orolig.

Marknaden anpassade sig, ja vad annat skulle den göra (?), och de flesta önskar att få tillväxt på kapitalet istället för minskning då alla inte heter Riskbanken och kan äska mer pengar från Farbror Staten när kassan sinar. Superundrets politik drev upp bostadsmarknaden i en mycket snabb, aggressiv och kanske (?) galen spiral. Kanske skrivs för att det inte bara är superundrets styrränta som eldat på fastighetsmarknaden, fler företag etableras och växer vilket driver på den kommersiella fastighetsmarknaden och fler och fler människor invandrar och flyttar till Sverige vilket skapar brist på bostäder vilket förstås leder till stigande priser på bostadsmarknaden. En negativ ränta eller en ränta nära noll innebär som tidigare nämnts att det blir billigt att låna vilket driver upp priserna kraftigt. En kraftig befolkningsökning och ett i jämförelsevis litet nybyggande ökar på priserna. Undrar om Ingves nu haft tid att fundera lite kring vad han ställde till med? Självklart är inte Riskbanken med Ingves i spetsen de enda att klanka på men en mycket stor del i problemhopen har de oavsett vad de själva tycker eller säger om saken. Att tro att en marknad, driven av diverse marknadskrafter och dessutom pådriven av invandrare (asyl eller jobb) som inte kan marknaden, skulle väga in att en framtida ränta kanske blir högre är bra naivt att tro men är tyvärr helt i linje med nuvarande politiska förmågors förmågor i ankdammen Sverige. 

Det är en eländig soppa som maktens korridorer har lyckats att koka ihop. Pandemistöden under C19 lyckades med perfekt tajming att elda på eländet ytterligare och sen ja sen kom inflationen plötsligt på tal... Vem kunde tro't?!...

Det var lite funderingar och kommentarer kring det intressanta men bedrövliga fenomenet Riksbanken av Kalkyl benämnt det Svenska Superundret eller Riskbanken. Oftast skrivs inga versaler då de inte förtjänats och 'det svenska' är underförstått av sammanhanget.