Vad gäller målen för 2020 har jag vacklat fram och tillbaka en del men bestämde mig idag för att skriva ner dem så att året inleds med definierade mål. Framförallt har månadsparet varit uppe för diskussion och planer har funnits på att sänka det en hel del då det ibland är mycket betungande att köra på så hårt som jag gjort under nu två hela år. Jag har nu bestämt mig för att även 2020 ska innebära en tuff utmaning för mig själv.
Målen för 2020 har nu blivit definierade och ser ut som följer:
- Månadsspar minst 28 tkr/mån
- Sparkvot: 0.65
- Utdelning varje månad (faktisk och inte snitt) 4000 kr/mån
- Utdelningar 120,000 kr
- Portföljvärde 3.000 mkr
Kommentarer kring målen
- Månadsparet bör kunna klaras
- Sparkvot på 0.65 bör kunna klaras även om marginalerna inte är stora
- 4000 kr/mån i faktiska utdelningar blir tufft att klara
- Utdelningar om 120 tkr ser just nu ut att kunna klaras av men beror på vilka utdelningsänkningar som kommer att göras av diverse bolag liksom naturligtvis vilka utdelningshöjningar som kommer att göras
- Portföljvärde 3.000 mkr bör kunna klaras men dyker börsen kan det bli svårt
Resultatsidan är uppdaterad!
2019 har inneburit översyn av ekonomin och optimering av ett antal poster. Det finns oftast alltid något mer att göra och så även i min ekonomi. Jag vet dock inte om det är mödan värt. Något som slukar ganska mycket pengar är både bil och mat. Bilen skulle vi klara oss utan men det hade varit väldigt fattigt och tråkigt. Mat skulle väl gå att optimera en del ytterligare men samtidig går utvecklingen ständigt emot en eftersom matpriserna kännbart i 2-3 år har ökat undan för undan. Det har blivit riktigt snordyrt med mat faktiskt och tyvärr ser väl inte utvecklingen ut att byta riktning. Man kommer allt oftare hem alltmer fattig och med allt lättare och luftigare kassar och undrar hur handlingen kunde bli så dyr...
En fråga att ta ställning till inom kort är de förhatliga barnförsäkringarna, dessa kostar massor med pengar och för året landar det på runt 5.5 tkr (för två barn). Ska man ha dem eller inte? När man själv var liten fanns väl på sin höjd en olycksfallsförsäkring men våra barnförsäkringar täcker en väldans massa mer. VI tillhör definitivt inte gruppen som utnyttjar i stort sett något alls oavsett vad det gäller (alltså inte bara barnen jag avser nu) så vad är chansen att dessa försäkringar kommer att utnyttjas? Om nu något hemskt händer så är de eventuellt väldigt bra om ingen liten finstilt paragraf undantar ersättning eller liknande. En tanke jag fick idag kring just barnförsäkringar är dock att de kanske ändå inte är så hemskt dyra trots allt? En normal vuxenolycksfallsförsäkring kostar väl säg runt 900 kr och en bra barnförsäkring kostar runt 2700 och ger betydligt mer tillbaka om utifall att. Så om nu barnen skulle fått varsin olycksfallsförsäkring istället hade detta för två barn kostat kanske runt 1800 kr mot nu ca 5300 kr. En differens på 3500 kr men ändå markant bättre än min initiala tankejämförelse på 0 kontra 5300 kr.
Ni läsare som har barn får gärna kommentera kring hur du/ni ser på detta med barnförsäkringar a la Trygg Hansa Trygga Barn och länsförsäkringar o.s.v. Jag vore väldigt tacksam för lite synpunkter kring detta.
Hej Kalkyl och god fortsättning.
ReplyDeleteKul att läsa om dina mål. Du är verkligen ambitiös :-) Gällande barnförsäkringar har vår familj valt att avstå dessa helt. Blir våra barn rejält sjuka hjälper inte pengar dem att bli friska. Jag sparar istället barnbidraget varje månad till dem som tids nog kommer hjälpa dem med något boende, körkort mm. Dom flesta vill väl ha denna försäkring av trygghetsskäl så jag säger inte att det är rätt att avstå. Men idag är båda mina barn friska och skulle de bli sjuka får jag själv hjälpa dem ekonomisk om de blir sjuka. Försäkringar överlag är en trygghet. Men man får även betala ganska mycket för denna trygghet över tid. Sagt så har jag ju ingen fackförsäkring eller någon annan försäkring heller. Tanken är istället att portföljen tids nog ska bli en rejäl försäkring.
Mvh Slimis
Hallå Slimis o tack för kommentaren! Håller med i vad du skriver, dessa försäkringar har verkligen blivit ett typ måste. Antar att ni har olycksfallsförsäkring på barnen, eller?
ReplyDeleteHej igen Kalkyl och tack för svar. Nej vi har faktiskt ingen olycksfallsförsäkring på barnen heller. Att prata högt om att man avstår försäkring till barnen är dock inte att rekommendera. Jag tror de flesta betalar dessa försäkringsavgifter och när man inte följer normen blir det en massa spekulationer varför man valt bort denna försäkring. Tror många ser det som att man inte bryr sig om sina barn för att man avstår. Men så är inte vårt tänk. Vi älskar våra barn och en mindre summa från en försäkring skulle inte göra mycket till om de blev sjuka. Skulle någon av dem bli invalid skulle man helt klart få en rejäl summa. Men jag ser denna risk som väldigt liten då de båda är helt friska idag. Överlag tycker jag Svensson försäkrar sig alldeles för mycket och det är försäkringsbolagen som lever gott på det. Jag har ju istället betalat hela mitt boende och har på det mitt sparande. Skulle jag vart med i facket, betalat a-kassa, barnförsäkringar, egen livförsäkring mm hade jag knappt kunnat spara pengar själv till min egen framtida trygghet. Jag blev bland annat avskräckt hur mycket min far hade betalat till facket under 40 år. Något som inte gav honom något tillbaka i princip då han var kvar på samma jobb. Dessa pengar i en indexfond hade istället gjort han till mångmiljonär nu när han blev 65. Nu har han det bra ställt ändå men jag kan tycka han slängt mycket pengar i sjön.
ReplyDeleteMvh Slimis
Du uttrycker din poäng väldigt väl Slimis! Det är tyvärr ofta inte att rekommendera att öppet visa hur man avviker från normen. Jag avviker själv i flera frågor och det är inte alltid varken uppskattat eller ens respekterat. Min mor har så länge jag minns alltid talat om Jantelagen och jag har mer och mer insett både vad hon har menat och hur rätt det faktiskt är.
ReplyDeleteNej självklart älskar man inte sina barn mindre om man aktivt väljer att skippa en försäkring men tror du har helt rätt i hur det uppfattas. Själv är jag också med i facket och A-kassa och enda poängen är väl just p.g.a. A-kassan, detta trots att jag jobbat i 20+ år utan en endaste A-kassedag. Detta handlar för mig om en enda sak: trygghet.
Ja suck, det är inga självklara saker dessa angående försäkringar i olika former.
Återigen tack för bra återkoppling!