I alla fall, några tankar och observationer glömdes bort eller missades (låter bättre) i första delen i inlägget Balansakten - FIRE.
Jag nämnde att jag aldrig tidigare tänkt så mycket på och kring pengar som nu. På framtiden och annat. Tankarna snurrar i stort sett under hela den vakna tiden, tur att jag har mycket att göra på mitt jobb så att jag kan få någon ro ibland! I vilket fall, det som varit extremt jobbigt under FIRE resan hittills och som tyvärr lär fortsätta är viljan att hela tiden köpa mera. Jag vill liksom springa före hjulet ibland och skynda på för jag vill ju i mål. Det är likadant alltid med mig, tålamod har jag i massor men ändå ibland så vill jag liksom bara komma till ett avslut. Ett avslut som dessbättre inte innebär att genvägar kan tas och att bara att komma i mål blir ett godkänt. Mitt jobb handlar om långa uppdrag där en snigels framfart ibland kan kännas som snabb i jämförelse. Det tar inte bara veckor eller månader, nej oftast år tar det innan ett projekt är klart om det nu egentligen någonsin blir det. Jag har med andra ord utmärkt träning i att hålla ut på mitt jobb, vilket ju precis är vad som också krävs för att nå FIRE. En del människor skulle antagligen aldrig orka med ett sådant jobb och även jag kan ibland känna att fy vad skönt det skulle vara att ha ett jobb där uppgiften är klar på fredag samma vecka eller fredag nästa månad eller nåt. FIRE är ett krävande långtidsprojekt där ingenting är säkert precis som på mitt jobb, det kan ju faktiskt gå käpprätt åt skogen efter något år in i projektet och det helt enkelt läggs ner då kostnaden har blivit för stor i förhållande till estimerad vinst alternativt att det stötts på problem som inte visat sig ha en godtagbar lösning eller kanske ingen lösning alls...
FIRE resan har för mig inneburit massor med köp, ständiga köp och ytterst få sälj. Jag pratar alltså aktier/fonder nu. Ibland har kontona varit på gränsen till nollade innan lönen kommer och det har aldrig hänt förut. Har fått känna på hur det känns att längta tills nästa lön, jag gör det snart varje månad numera... Att ibland ha tömt kontona så hårt att endast några ynka tusenlappar återstår är smärtsamt, hemskt och direkt obehagligt.
Det är med andra ord en väldigt lång, svår och prövande resa att försöka att nå FIRE. Det bör väl tilläggas att mitt mål är att nå FIRE status långt innan jag fyller 65 eller 75. Om strävan mot FIRE ska ge nåt på riktigt tillbaka så måste målet nås långt innan 65 år fyllda. Givetvis kan det ju även vara väldigt trevligt och kanske nödvändigt att inför 65 års dagen eller nåt ha säkrat en fin och hyfsat passiv extrainkomst men för mig räcker det inte. Den både långa och krävande vägen enligt mig känns ibland nästan som en total motsats till vad många tycks hävda, det är ju enkelt ja nästan busenkelt och vem som helst kan göra resan. Tjenare, eller hur?!... Nej, sannerligen kan inte vem som helst göra denna resa. Den kräver faktiskt enligt mig väldigt mycket av den/de som gör den och de flesta måste nog gå en bra bit utanför sin komfortzon. Jag förstår inte riktigt mig på de som väljer att leva som kyrkråttor heller, livet vet ju ingen när det kommer att ta slut så det är nog rätt bra att försöka att få ut så mycket man kan av det medans det är här. Covid-19 har nu drabbat en jag avlägset känner, hen (hm, hatade detta ord i början men det är faktiskt ett grymt bra ord tycker jag) är i samma ålder som mig själv och inte långt ifrån mig geografiskt sätt. Covid-19 är obehagligt läskigt tycker jag...
Ibland förundras jag över de positiva tongångarna som ibland råder då nya i FIRE gamet pratar om ränta-på-ränta (nej, det var nog sannerligen inte alls Einstein som myntade detta till världens åttonde underverk, har inte hittat ett enda bevis för detta påstående som dyker upp lite varstans) och när diverse grafer och tabeller stolt visas upp med tidshorisonter på 30-50 år. Det är ju liksom så enkelt:
spara 1000kr per månad och med 7% årlig avkastning så efter 40 års sparande och väntande har du runt 2.5mkr. Frestas inte att använda pengarna bara...För egen del som är 40+ så kan nog 40 års ränta på ränta typ kvitta för mig. Klart att om du är 20 år och verkligen tror att inte livet under de kommande 40 åren kommer att föra med sig diverse saker som kommer att tvinga dig att använda en del av ränta-på-ränta kapitalet så ser det väl alldeles utmärkt ut. De flesta vet dock att livet inte riktigt ser ut så.
Jag håller med, de där långa kalkylerna funkar ju bra om man börjar investera som spädbarn. Vårat barn kommer antagligen att ha det hyfsat gott ställt är denne blir 40 år, men det beror ju till stor del på henne själv och inte på oss. Fram till 18 kan vi styra och ställa men därefter är det fritt fram för henne att göra vad hon vill med sina intjänade slantar. Förhoppningsvis har vi präntat in ett litet ekonomiskt sinnelag men man vet ju aldrig.
ReplyDeleteFör oss som har <10 år kvar till pension krävs det lite andra grepp för att bygga upp ett hyfsat stabilt kassaflöde av utdelningar. Att köpa värdeaktier och hoppas på att de ska gå upp och inte vara helt körda i bottnen den dagen vi måste sälja, nä den tanken övergav jag sedan länge. Värdet svänger alldeles för mycket för att vi ska kunna basera det på att betala räkningarna. Utdelningarna är mer stabila, även om jag har fått tänka om lite gällande svenska banker och olje-aktier. De flesta av våra bolag har trots allt fortsatt dela ut. Helt klart är även att bolag baserade i USA har ett annat tänk gällande utdelningar, där finns även bolagsformer som premierar detta, såsom reits och bdcs.
Sen är det ju detta med hälsan, vem vet hur länge man är frisk? Detta är en av anledningarna till att vi kommer att checka ut när jag närmar mig 50 år, då är Fru Snålgris runt 40 och den lille är i tonåren. En bra tid att börja ägna sig åt annat än corporate bullshit... :) Tiden dit känns helt hanterbar.
Hallå Snålgrisen och tack för en gedigen kommentar. På mobilen nu så blir lite kort svar. Det är många osäkerhetsfaktorer på vägen. En är hälsan och en annan är detta med uthålligheten. Om jag fick önska skulle FIRE statusen varit här redan så att jag slapp mer som du skriver corporate bullshit för det står mig sen länge upp i halsen. En sak nan väl inte kommer undan är politisk bullshit, suck o tyvärr för den är också hemskt jobbig.
ReplyDelete