Lite jobbreflektion

 Kalkyl återgick i förra veckan till arbetet (med en ledig fredag som lite bonus). Har alltså snart arbetat hela två förfärliga veckor, nåja så hemska har de kanske inte varit men helt klart så är jag inte direkt ensam om att tycka att återgången till arbetet inte är det roligaste som finns... Jag tror dessutom att det blir allt värre med åren, d.v.s. förfärligheten ökar för varje år. Jag gissar att det hänger lite samman med att ju äldre man blir desto fler gånger har man gjort återgången från semester till arbete och med ökad ålder kommer oftast ökad vishet sägs det ju och därmed undrar man än mer varför man fortsatt ska behöva motivera sig att kämpa och jobba på...medans andra mest verkar glida omkring.

Vid återgång efter semestern hade de två "ersättarna" som vaskats fram av manageriet inte gjort så mycket. Ja, ni läser alldeles korrekt: två stycken ersättare för en person som gick på semester... Ska Kalkyl hårdra det hela och vara helt sanningsenlig så ersattes Kalkyl av hela tre stycken men vi håller oss till de två huvudsakliga ersättarna. Det märkliga med detta är:

• Inte har Kalkyl dubbel lön inte
• Under fyra veckors semester utfördes i stort sett inte ett smack av dessa ersättare, två till antalet alltså...
• Under den första veckan Kalkyl återinträdde i tjänst utfördes mer på den veckan, av Kalkyl själv alltså, än vad som hänt på de fyra veckorna av de två ersättarna.
• Återgången till arbetet blev precis som förväntat ingen picknick och uppgifterna haglade bokstavligt talat in över stackars Kalkyl

Belönas då:

• detta slit? 
• denna extra motivation man uppenbarligen uppvisar?
• förmågan att få något gjort
• o.s.v.

Tyvärr är sammanfattningen inte särskilt rolig att göra och det blir ett rungande: 

NEJ 

De två ärade kandidaterna hade haft fyra veckor på sig att få något gjort men som Kalkyl anade redan innan så hände i stort sett ingenting och allt var precis på samma ställe där Kalkyl lämnade det innan semestern, detta trots massivt överlämningsarbete och en massa skriverier/instruktioner för att det skulle vara enkelt att ta vid...

Visst Kalkyls jobb är inget löpande band jobb så det handlar inte om att flytta 10 stycken lådor från A till B varje dag men ändå... 

Vad Kalkyl aldrig riktigt lyckats att greppa är många individers totala brist på uppvisande av:

• stress trots att inga framsteg gjorts med uppgiften
• förmåga att försöka lösa problem

Vad som också är slående är att en massa anställda alltid på något sätt ändå lyckas komma undan med detta beteende. Antar att man är alldeles för ansvarstagande för sitt eget bästa och det är inte, tyvärr, något som i tillräckligt stor utsträckning tycks värdesättas i dagens arbetsliv där alla ses som en resurs och där alla resurser i teorin ska kunna allting lika bra eller dåligt...

Detta inlägg fick titeln 'Lite statistik' från början men väl i skrivmode så var Kalkyl tvungen att skriva av sig lite annat så statistiken, den gemytliga och härliga, kommer i nästa...