Juni månad

Juni passerades ganska snabbt och vi har nu hunnit en bit in i juli. Semestern har inletts då sista abretsdagen gjordes den 3 juli. Semester är för mig definitivt en försmak på det liv jag egentligen vill leva. Ju äldre jag blir desto mer inser jag att jag vill göra någonting annat. Det finns så mycket mer än att bara stressa omkring och arbeta och bränna tid på saker jag inte egentligen valt. Visst det är kul att jobba och säkert nyttigt också i lagom mån men att tvingas på den ena arbetsuppgiften efter den andra där intresset liksom inte finns känns sådär. När jag är ledig förstår jag inte alls hur jag ens hinner med att jobba på arbetet. Det finns så mycket annat att göra!

Inget extraordinärt inträffade i juni och återigen konstaterades hur Covid-19 slagit mot utdelningarna. Man kan gråta för mindre. Månaderna april till juni skulle äntligen få upplevas med ett rejält inflöde av utdelningspengar. Nu blev det definitivt inte så och det är väl bara till att fortsätta kämpa tills nästa osäkra period för osäker lär tyvärr även den bli...

Den total utdelningssumman för juni summeras till 11,260 kr.

Tanken under juni var att ligga lågt men så blev det inte trots allt utan en del inköp gjordes då jag ansåg att tillfällen infann sig i:

• Investor
• Castellum
• Pepsico

Då blogg kollegan Snålgrisen skrev ett mycket bra inlägg som i stort fäster ner många av mina egna tankar finns ingen mening att återupprepa här utan hänvisar till läsning på Månadsrapport Juni 2020 samt några spaningar. Jag är innerligt trött och förbannad över hur mycket resurser och ändlösa diskussioner som läggs på diskussioner kring migrationsfrågor. Det är som att Sverige står och faller med just migrationen, dagligen är det nya utspel kring denna fråga och det har så varit i många år. Sverige har tagit ett utomordentligt stort ansvar och uppvisat en enastående empati och solidaritet med världen. Detta har pågått under alldeles för många år och resultatet kan var och en både se och fundera kring. Det är inte klokt hur ett tryggt land som Sverige på ca 30 år förvandlats till en rent ut sagt osäker plats. Våldet har eskalerat över alla rimliga gränser och det är knivskärningar, skjutningar, sprängningar och misshandelsfall i stort sett dagligen, på restauranger, på öppen gata, i villaområden o,s.v. Självklart är inte alla dessa problem relaterade till migration men en alldeles för stor andel är, allt annat som påstås är ren och skär lögn. Snart måste väl ändå alla inse att något är väldigt fel med den hittills förda politiken?... Det Sverige som jag under 1/3 av mitt liv hade fördelen att få växa upp i finns inte längre och jag saknar det, ganska mycket. Ibland undrar jag om folk ens tänker på att även de själva kommer att få vara med och betala för kalaset som våra politiker ställt till med. Den senaste höjningen av pensionsåldern samt sänkningen av pensionsersättningen är bara början. Tror inte så många ser framemot en pensionsålder på 70+ men... 

Som ett av världens mest konflikträdda folk sitter politikerna i en guldsits och styr och ställer hur som helst, skatter ökar, skatter uppfinns, avdrag försämras eller plockas bort, förmögna kläms åt så hårt att i stort sett alla tvingas flytta utomlands (o där försvann den skatteintäkten), spelreglerna förändras ideligen för de som sköter sig, pensionsåldern höjs, pensionsersättningar sänks, äldrevård försämras, sjukvård försämras, "äkta" långtidssjuka och sjukpensionärer utförsäkras, krigsberedskap monteras ned, fina kassakor till företag som byggts upp med skattemedel säljs ut...